Bloggkalender

«december 2018»
måntisonstorfrelörsön
0102
03040506070809
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31

Senaste inlägg
Lifes goes on
Nice....
Njuter av hösten
Hund i hundgård
Upp o ner..
Hur 17...
Vattenproblem
Bara vara
Bävar
Stolt

 

Besökare idag: 0
Denna månad: 227
Totalt: 40774

Blogg

Vattenproblem

2018-08-06 18:58

När Nice hade klarat av nkl i våras satte vi igång för att få ordning på vattenjobbet inför ökl. Från början gick det bra o enl plan. Börjar ofta det lite mer krångliga vattenjobbet med att få dem att tänka rakt över vattnet till land o han fattade konceptet väl. Nån gång några veckor senare hände antagligen ngt riktigt otäckt som jag inte märkte. För plötsligt en dag ville han inte gå i. Inte ens om jag kastade en vit dummie några meter från där vi stod. Oj oj oj vad jag önskade att han då  kunde tala o berätta för mej vad som hänt o varför han va så rädd. För att han var osäker var väldigt tydligt, man såg det i hans blick. Man säger det ofta men många gånger kan det handla om att hunden kanske inte vill mer än att den är osäker.

A730639A-1DB3-4BA1-8B69-8044359A6E8A

Eftersom han absolut inte kunde berätta för mej varför han blivit skraj för vatten så fick jag helt enkelt strunta i orsaken o ist bygga upp självförtroendet igen. Jag tog med med mej vattenodjuren Yes o Fine samt massa tennisbollar o chuckiten. Kväll efter kväll kastade jag ut mängder av lysande bollar o de som ville fick hämta vad de ville helt utan krav o precission. Tur att vi har flera fina vatten på promenadavstånd. De första gångerna hämtade Nice bara nån på nära håll men efter några pass så hade tjejernas vattenglädje smittat o konkurrensen gjorde att han tog sej ut till de bollar som även låg en bit ut.

Efter x antal pass utan krav o önskemål från mej så började jag bestämma vilken boll jag ville ha in av honom. Riktigt jätteenkelt först så klart men med ökat självförtroende hos honom kunde jag styra mer o mer. Nu har vi varit vid några nya vatten den senate veckan o han har jobbat på fint med både markeringar o halvdolda dirrigeringar. Nu känns det som om det jobbiga släppt taget om honom o att vi nu kan träna på som vi tänkte från början. Han har en helt annan blick o jag kan ställa krav på honom utan att mötas av den där tomma ledsna panikblicken.

Jag kommer aldrig få reda på varför det blev så här. Men jag kan konstatera att mkt går att lösa om man är envis. Till vår hjälp har vi haft hans stora apporteringslust, vår skapliga relation o den varma sommaren (vi har simmat mkt ihop utan ngt att apportera).


 
 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S